Text av Naranja Persson & Lotten Eriksson, skrivet i samband med utgivandet av  "Hundguiden"

Basenjin är en högbent och elegant urhund, och en av världens absolut äldsta raser - den kan faktiskt vara så mycket som 12 000 år gammal. Dagens basenji är i första hand en sällskapshund, men de inre delarna av Afrika används rasen än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor. Basenjins främsta särdrag är dess oförmåga att skälla.

ALLMÄNT OM RASEN
Basenjin skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning, vara alert med ett intelligent uttryck. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.

Basenjin är världens enda hundras som inte kan skälla, men den är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda konstruerat än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning. Joddlingen används i första hand som en glad hälsning men kan även användas i andra situationer när basenjin är glad, t ex när den väntar på sin mat, under lek mm. Det är dock väldigt olika hur mycket basenjis joddlar, vissa är väldigt pratsamma, andra joddlar knappt alls. Hur det kommer sig att basenjins struphuvud är annorlunda konstruerat vet man egentligen inte men det finns teorier om att det är på grund av att rasen inte är så domesticerad. Vargen, som ju är hundens urfader, skäller ju inte heller.

Anmärkningsvärt för rasen är dessutom dess renlighet i alla avseenden. Den hatar att bli smutsig och blöt och tvättar sig noggrant tills den är ren igen. Ett lite kattlikt beteende är att den tvättar ansiktet med framtassarna som först blöts med tungan.

Idag används basenji framför allt som sällskap och utställningshund. Lure-coursing är dock på väg att bli en populär aktivitet. Ungefär tio procent av basenjiägarna är aktiva med sina hundar på något sätt.

Basenjin är en urhund med många av de vilda instinkterna kvar och måste därför socialtränas med omsorg. Trots detta kan basenjin trivas utmärkt i en livlig barnfamilj. Om barnen lär sig att respektera hundens sovplats och leksaker så finns alla förutsättningar för att det skall gå bra.  

Tips till förstagångsägare
Socialträning är A och O när det gäller basenji. Det kan vara till mycket stor hjälp om man stegvis försöker att vänja den med olika miljöer och nya människor.

Basenjin har också en mycket utpräglad jaktinstinkt, som kräver att man redan från början talar om för hunden att jakt inte är tillåten. Låt basenjin få utlopp för sin inneboende energi genom annan slags aktivering, till exempel lure-coursing. (Se kapitlet om Historik och användningsområde).

Har man aldrig haft hund förut så ska man se till att välja en uppfödare som kan ge råd och stöttning om det skulle uppstå problem. Under de förutsättningarna finns det ingen orsak att avråda en oerfaren hundägare från att köpa en basenji.  

Basenjin och hälsan
I Sverige är vi nästan helt förskonade från rasbundna sjukdomar men USA har stora problem med en njursjukdom som heter fanconis syndrom. På senare år har det upptäckts ett antal fall av sjukdomen i Sverige och det finns skäl att anta att den ökar även här.

Dessutom har uppfödarna  i USA problem med PRA (ögonsjukdom som leder till blindhet) och höftledsdysplasi, HD vilket också upptäckts något enstaka fall av nu här i Sverige.

Basenjin i Sverige
Basenji är inte någon stor ras i Sverige. Det finns ett femtontal aktiva uppfödare i landet.1998 registrerades 52 nyfödda valpar.

HISTORIK OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara cirka 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i före detta Belgiska Kongo.

Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla. …. Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i före detta Belgiska Kongo men även i södra Sudan.

De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden." (Citat ur rasstandarden)

I de inre delarna av Afrika används basenjin än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor.

Till västvärlden vid sekelskiftet
De första basenjis som visades upp i västvärlden visades på stora Cruftsutställningen i England 1895. De dog tyvärr dock kort därefter av valpsjuka. Därefter dröjde det till 1923 innan någon försökte igen, då förde Lady Helen Nutting in sex basenjis från Sudan. Tyvärr dog även dessa av det valpsjukevaccin de fick i karantänen.

Överlevde karantän
På 1930-talet fördes de första basenjis som överlevde karantänen in, dessa två, Bokoto och Bongo of Blean visades på Crufts 1937 och gjorde stor sensation. Ms Burns som ägde dessa två tog sammanlagt in fem basenjis under 1930-talet. Förutom de två redan nämnda importerades Bereke, Bashele och Bungwa of Blean.

1938 fick Veronica Tudor-Williams sin första basenji som tyvärr dog av rabies i karantänen. Året därpå fick hon in två nya hundar, den trefärgade hanen Simolo of the Congo samt en röd/vit tik som tyvärr visade sig skälla och därför gavs bort. Senare fick hon tag i en tik, Amatangazig of the Congo, samt en röd/vit hane, Wau of the Congo. Hon började sin berömda avel med dessa tre. Det skulle dröja till 1959 innan hon fick hem den tik som betytt så mycket för all basenjiavel, Fula of the Congo.

I stort sett all basenjiavel idag grundar sig på dessa nio hundar. Senare har tillkommit några få importer från Afrika, några exempel är Kindu och Kasenji, som kom som sällskap i en last med gorillor till USA 1949, samt Taysenji Tahzu, den första svart/vita basenjin i västvärlden, som kom till England i mitten av 1960-talet.

Nya färger
I slutet av 1980-talet åkte dock några amerikanska entusiaster till Afrika för att hämta hem nytt blod i form av fler importer. De återvände med sammanlagt 21 hundar, varav 13 ansågs tillräckligt rastypiska av Amerikanska Kennelklubben för att registreras och användas i avel. Med dessa importer kom även en ny färg in som nu är godkänd även hos oss, brindle, eller tigrerad på svenska.

Används för lurecoursing
Dagens basenji kan få utlopp för sin inneboende jaktlust genom att användas till lure-coursing, en typ av kapplöpning, gjort för att efterlikna harjakt. Man använder en speciell utrustning med en har-attrapp, "lure", för hundarna att jaga efter. Utrustningen består av ett antal trissor som placeras ut på ett stort fält så att de bildar en önskvärd bana. Den skall vara cirka 800 - 1000 meter lång och innehålla både raksträckor och kurvor. Linan med attrappen dras sedan längs banan.

En person, en så kallad "lureoperatör" reglerar hastigheten så att "luren" ligger cirka tio meter framför ledande hund. Avståndet är viktigt så att hundarna får ta kurvorna utan att gena.

Ännu så länge tillhandahåller klubben bara träningstillfällen men tävlingar planeras inför framtiden.

BASENJINS EGENSKAPER OCH MENTALITET
En basenji är att betrakta som en livlig och lekfull ras som gärna kelar och ligger nära sin ägare. Den är intelligent, självständig men ändå tillgiven och alert. Mot främlingar kan den uppträda reserverat.

Basenjin har ett medfött mycket stort viltintresse. Detta kombinerad med den skopa självständighet som varje basenji besitter ger en hund som gärna sticker iväg på utflyter långt ifrån sin förare. Man skall träna mycket inkallning redan i unga år och alltid se till att man är på behörigt avstånd från biltrafik och andra faror innan man släpper sin hund.

Fast men vänligt ledarskap
Den basenjiägare som förstått innebörden av konsekvens och fast men vänligt ledarskap kommer att lyckas mycket bra med sin hund. Kroppsspråk och röstläge är de två viktigaste ingredienserna vid fostran. Ett handgripligt tillvägagångssätt är alltid förkastligt. Hård uppfostran fungerar mycket dåligt på en basenji, risken är stor att den svarar emot och då har man som ägare alltid förlorat.

Basenjin har en väldigt stark flockkänsla och älskar närhet. För den sakens skull så är den inte en knähund. Visst kan den sitta i knä, när den själv vill, men om man vill ha en knähund bör man nog tänka om. På natten vill de allra flesta basenjis sova i sängen, även detta har med deras starka flockkänsla att göra.

Gentemot främlingar kan basenjin vara reserverad. Om den får hälsa i sin egen takt brukar detta dock snabbt gå över. Man bör dock inte tvinga sig på en basenji, den har mycket av de ”vilda” instinkterna i sig och kan tycka att det är obehagligt.

Basenjin är som sagt en mycket gammal hundras och inte så domesticerad som de flesta andra hundraser. Detta gör att man kan behöva tänka sig för i vissa situationer. Små barn bör exempelvis inte leka vilda jaktlekar med basenjis, det kan locka fram jaktinstinkten.

Basenjin går bra ihop med andra hundar av samma kön. Viss hanhundsaggressivitet finns i rasen men då bara mot hundar den ej känner.

VARDAGSLIV MED EN BASENJI

Motion
Ungefär två timmars motion per dag kräver en basenji för att må riktigt bra. Man måste vara noga med att komma ihåg rasens jaktinstinkter. Finns det mycket vilt i närheten är det säkrast att rasta på inhägnade områden.       

Aktivering
Basenjin behöver aktiveras regelbundet för att må bra. Vilken typ av aktivering man väljer spelar inte så stor roll, men lydnadsträning, agility, problemlösning eller liknande kan rekommenderas. Rasen är dock, med sin jaktlust och självständighet, inte lämplig för den som vill satsa på en lydnadskarriär.

Ensam hemma
En basenji som tränats att vara ensam hemma sedan den varit liten har inga problem med att lämnas ensamma några timmar per dag.

  Motion och aktivering sammanfattning
Lämpliga motionsformer för en basenji:

• Cirka två timmars motion per dag

• Långa skogspromenader

• Cykelmotionering                      

• Följa med på jogging turen

• Följa med på fjällturen

  Lämpliga aktiveringsformer för en basenji:

• Viltspår

• Agility/flyball

• Lydnadsdressyr

• Lure coursing

VÅRD OCH SKÖTSEL

Pälsvård
En basenji har en mycket kort lättskött päls. Man sköter den med lätthet själv och det tar nästan ingen tid alls in anspråk.

Utfodring
Utfodringskostnaden per månad varierar beroende på foder man väljer men det brukar hålla sig någonstans mellan 100-150 kronor. Basenjin är mycket matglad och äter det mesta, frukt, grönsaker, ja allt går ner! Tyvärr så har den även en tendens att lätt bli fet varför man måste passa sig så att den inte får för mycket att äta. En tjock basenji är inte någon lycklig basenji. Den har ej några problem med känslighet mot vissa livsmedel, utom förstås enstaka individer men så är det ju i alla raser.

Livslängd
En basenji blir normalt mellan 13 och15 år gammal.